onsdag 10 december 2008

Sov Gott Farmor

Mamma och pappa anlände idag på morgonen.Amanda och jag åkte ut till flygplatsen och hämtade dem. Efter att ha kört fel ett antal ggr så kom vi fram till KLIA. De fick bara vänta en liten stund på oss. Flygresan hade gått bra men de var rejält trötta och sov en stund på fm. Amanda blev lite irriterad och undrade varför de måste sova när de nyss kommit hit. Hon ville ju leka...
Det är i allafall så mysigt att ha dem här.

På eftermiddagen hade vi julpyssel i svenska skolan. Vi satt i matsalen och gjorde julkort och smällkarameller bla. Förutom att det var så varmt så var det lite stämning i allafall. Prästen från svenska kyrkan i Singapore var också där och pratade om julen och varför vi firar den.

När jag kom hem från skolan hade pappa fått besked om att farmor somnat in. Hon var lite piggare när mamma och pappa var där i förrgår men idag gav hon upp. Hennes 90:åriga hjärta tyckte att det räckte nu.






Sov Gott Älskade farmor. Vi kommer sakna dig.


2 kommentarer:

Jane sa...

Jättetråkigt med din farmor....
Men 90 är en beaktansvärd ålder. Hälsa alla.

Anonym sa...

Jag fick det sorgliga beskedet via e-post från Leif som jag öppnade för några minuter sedan... jag har gråtit stilla sedan dess... det kändes så märkligt... jag har hennes syster liggandes i sängen framför mig, hon har precis somnat... jag väcker henne inte för att berätta det nu... jag vill gråta i fred...
jag hade precis suttit med min mor, moster Gunnels lillasyster, och visat härliga bilder från mina äventyr med Leif och Ulf i somras och mötet med Yngve och bilder från mitt besök hos moster Gunnel på Selggrenska... hon kändes så pigg då... jag hade inte en tanke på att det kunde bli så, så snart... det kändes som igår... moster Gunnel gav mig trygghet då turbulensen i min familj var som störst... moster Gunnel fanns där, alltid, för mig... hon gav mig en trygghet som är svår att förklara... hon fanns bara där... när som helst under åren som gick...
jag kommer alltid att sakna henne och önska att tiden inte skulle gått så fort...
krama min älskade kusin Ulf från mig och berätta att jag tänker på honom... krama Kerstin...
jag önskar att Ulf kunde sitta här med Leif och mig, just nu, och ta ett glas rött och bara prata om allt som var och allt som blev... jag önskar att moster Gunnel får det bra dit hon kommer och jag kommer alltid att sakna henne. Kramar från Sussie till er alla, jag tänker på er.